Det stora blå….

En av mina favorit platser som jag då och då besöker är Kullaberg. Uppe på toppen vid fyren kan man se det stora blå på ett alldeles speciellt sätt. Bara vatten så långt ögat kan se. Klippor och vindpinade träd som alla står vända åt samma håll.
Idag hoppade vi över tuppluren och inga våfflor gräddade vi heller trots dagen till ära. Istället hittade vi en plats i lä undan vinden och där satt vi och njöt av solen och blickade ut över det stora blå……

 

Glada hälsningar från ett pollenrikt Texas!

 

                             Attjo, Attjo Prosit!

Snart är det påsk!

Vi ska som tradition åka till landet och fira några dagar av ledighet tillsammans med hela familjen och släkten.
Det är en riktig nedräkning i år och jag längtar så!
Påskäggen är fixade och nu ska vi bara komma på listiga ställen att gömma dem på, till den stora äggjakten. Jag skrattade gott i veckan då jag pratade med min son som tyckte att hans ägg förra året var alldeles för lätt att hitta!
Tror mer att ledtråden avslöjade för mycket. Men jag har några dagar kvar att klura ut detta på och några ledtrådar kanske vi ska slopa i år.
Kanske mer sport att bara ge sig ut och leta i skogen .

Våga hoppa!

Skrivtorka!

Klart att det händer saker som är av vikt att lyfta varje dag, men det har varit en sån där period med en slags skrivtorka. Där saker har bara fått lov att gå förbi en tid - till att bara få lov att vara. Självklart är jag lycklig och med tillförsikt inför framtiden ser jag med spänning på allt som händer runt omkring mig och mina kära. Vissa saker tar fart och går framåt med jättekliv medans andra saker får jag lite otåligt vänta på i en snigels spår. Jag vill, jag vill NU och inte bara för mig själv utan för alla dem som jag håller kär– tålamod är fortfarande inte en av min starka egenskaper!!!
Att ge sig ur sin komfortzon kan verka skrämmande, vid första anblick.
Man vet vad man har IDAG men inte IMORGON!
Jag känner en alldeles speciell, en som ligger mitt hjärta nära som har det där extra, som vågar att hoppa. En som inte tvekar längst ut på trampolinen utan med mod omfamnar det som är nytt. Jag jobbar på att bli en sån som vågar mer, en som inte klamrar sig fast vid det gamla utan mer med en nyfikenhet hälsar allt det nya välkommen.
Vad har man att förlora? Egentligen ingenting utan istället erövras nya erfarenheter sånt som man kan stoppa i sin ryggsäck och följden blir ju att man blir rik på livet.
För några år sedan under min utbildning  kom jag i kontakt med begreppet “CARPE DIEM” och jag har gillat det ända sedan dess. Det ligger något vackert i att fånga dagen, att försöka ta vara på alla de tillfällen som erbjuds och att leva i nuet.

                         Seize the day!