fredag 29 oktober 2010

Min stora kärlek!

Imorgon firar jag tillsammans med min man John vår 24 bröllopsdag.
Vi åker iväg över helgen till staden där allt började – Göteborg .

Tänk att en snöboll, en nyårsafton vid tolvslaget kunde resultera i att vi idag är något fylligare tillsammans, mer levnadserfarna, har mer gråa hår, fler skrattrynkor, tre vuxna barn, 1 svärson och mer ansvar rikare.
Och vilken trygghet det ligger i att veta att min stora kärlek är den samme i all evighet.

John är - en som jag ser framemot att åldras med – en som jag älskar mest utav allt – pappan till mina barn – en som älskar mig trots alla mina sidor – en som jag kan skratta med – en som jag inte vill vara utan.

Grattis på bröllopsdagen – Jag älskar dig, John!

47DSC02318DSC00541

DSC0053868Maj 2007 02216DSC02537DSC02616

torsdag 28 oktober 2010

Min favorit både söt och salt!

Tänk att man kan få allt i en enda bit – ja det är ju klart om man biter på rätt sätt förstås!
Ger man sig i kast med att bita rakt över antingen under ifrån eller rakt ovan ifrån så kan man känna smak av både söt och salt samtidigt. Det kan inte bli bättre än så.
Nu kanske någon tänker “vad bladdrar hon om”.
Jag pratar om Hallonlakrits skallar – mitt favorit godis. Visste ni att det till och med finns en facebook-sida för de som gillar sådana skallar? Självklart har jag gått med i den sidan och gillar.

Tittar man på vad den innehåller så är det:
Maltitol, modifierad stärkelse, vatten, ammoniumklorid, äpplesyra, salt, ytbehandlingsmedel (veg. olja, karnabuvax),
färg E 120, E 153, aromämnen.
Energivärde per 100 g:
Kcal 196, Kjoul: 819, Kolhydrat: 86,3 g, Protein: 0 g, Fett 0,17 g.
VID STÖRRE INTAG – LÄTT LAXERANDE.

Kanske intressant men vem bryr sig när man står där framför lösgodis lådorna i videobutiken. Inte jag iallafall
Hallonlakritsskallar ligger alltid i min påse och de är och förblir min favorit

Sött och salt i en enda bit.

hallonlakritsskalle

onsdag 27 oktober 2010

Alla trådar i mitt liv vävs samman!

59

 

Tidigt i morse när jag stod och väntade på bussen som skulle ta mig till mitt arbete. Såg jag i ena hörnet av busskuren hur en spindel frenetiskt kämpade för att hålla sitt nät på plats. Den spann hela tiden nya trådar som den verkade förankra sitt nät med -  på ett sätt som gjorde så att det stod mer pall för vinden som blåste.
Nätet såg ut som ett virrvarr av trådar, huller om buller.
Men det var just den spindelns mästerverk – en Mona Lisa!

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur mitt liv tycks vävas samman. Trots att det ibland hänger lite lösa trådar här och där, dålig mönsterpassning och det kan till och med vara så att  jag börjar med en helt annan färg – så är det ändå så att jag hela tiden går framåt med familj, vänner, erfarenheter och personlig upptäckter som hjälper mig att få till mitt  livs väv.

Det här med trådar huller om buller, ett penseldrag på tvären eller ett diagonalt är väl kanske det som gör oss alla så väldigt unika  - alla med väldigt personliga mönster, val av färger som blir till alldeles  våra egna Mona Lisor……

onsdag 6 oktober 2010

Anton fick sina papper idag!

DSC02863Jag kollade mobilen flera gånger idag på jobbet och på vägen hem, men inget sms ifrån Anton.
Då fick han väl inte pappren idag heller.
Han möte mig vid dörren när jag kom hem och såg väldigt förväntansfull ut. “När kommer pappa hem idag” frågade han.
Då förstod jag att nu hade brevet äntligen kommit.
Typiskt av alla dagar så skulle John jobba över just idag. Han skulle provköra bilar på Anderstorps racingbana och skulle komma hem senare.

Vi har gått av och an hela eftermiddagen “det känns som jag fyller år idag och skall öppna presenter – samma spänning” sa Anton. Och jag kände det på samma sätt. Timmarna såsade sig fram och det kändes som en evighet innan John kom hem.

Vi samlade mobiler och de fasta hemtelefonerna så att vi kunde nå så många av vår släkt och familj runt om i vårt avlånga land så snabbt vi visste destinationen för hans kommande två år.
Johanna och Johnnie i Stockholm var med Live i telefonen då vi filmade Antons öppnande . Vi försökte få med Carl också men han svarade inte – så han fick reda på det lite senare då alla de andra också  fick det.
Texas Dallas missionen och han reser den 22 februari 2011. Han blev jätteglad och vi med – verkligen jätteroligt!

DSC02868 DSC02872 DSC02864

måndag 4 oktober 2010

En dag att fira!

DSC02859Hurra, hurra för kanelbullens dag.
Jag gjorde min familj glad ikväll när jag kom hem ifrån jobbet och ställde mig att bakade – kanelbullar.
Så hemaftonens förfriskningar bestod av kall mjölk till ljumna nybakade bullar.
MUMS!

DSC02858DSC02860

Ibland måste man våga hoppa!

fallskärmshoppare

För att finna lycka krävs det ibland att man vågar hoppa.
Lycka på det privata planet, i familjen, vänner eller i arbetslivet.

Vissa tillfällen kan det kännas som man måste kasta sig ut för ett stup utan att egentligen veta vad som väntar där nedanför. Och man kan uppleva att man vet vad man har för stunden men vet inte vad man får senare, längre fram i framtiden.

Det finns många benämningar på att lita på sin magkänsla, sitt förnuft, en inre känsla. Eller något som bättre beskrivs som en tinglande känsla, som sockerdricka i mina ådror – av många erfarenheter så har jag lärt att man ska lita på den känslan.
Det är bara att spänna fast fallskärmen och ge sig ut för stupet, där nedanför väntar -
ett nytt jobb.

(JA, jag fick tjänsten som huvudpedagog på förskolan Ekokidz och det ska bli jättespännande
– redo för nya uppgifter, nya erfarenheter och nya vyer)