onsdag 31 oktober 2012

måndag 29 oktober 2012

Efter nio månader kom äntligen ett litet barnbarn <3 <3 <3

Som vi har längtat och följt vår dotters graviditet med spänning – varje månad har hon skickat en bild som vi har kunnat se på eftersom avståndet Helsingborg/Stockholm inte har gjort det möjligt att ses varje vecka.
Vi har sett hur det har växt och så kom då dagen då lilla sessan äntligen ville komma ut – torsdagen den 25 oktober 2012 klockan 13.07 på Huddinge sjukhus.

Sessan 9 månader

  Då Johanna och Johnnie ringde och berättade att nu hade vi blivit mormor och morfar så var lyckan total. Jag var så tacksam för att det hade gått bra vid deras förlossning och att det var en välskapt liten flicka som de hade i sin famn.
Jag ville genast åka upp till Stockholm men vi fick vänta tills det blev helg och vi var lediga ifrån våra arbeten.
Lördagen kom och vi startade tidigt så att vi skulle kunna maximalt utnyttja helgens alla timmar. Aldrig har väl resan upp till Stockholm tagit så lång tid – kändes som vi segade oss fram (det var ju inte så men av ivern som vi kände att få komma fram och hålla vårt lilla barnbarn tycktes påverka resans längd).

Om jag ska försöka beskriva mina känslor som sköljde över mig då jag för första gången fick se lilla sessan. Jag kan absolut säga att det var KÄRLEK vid första ögonkastet. Det bubblade liksom sockerdricka i mitt hjärta och jag kunde inte se mig mätt på henne. Det var lycka att se vår dotter och vår svärson tillsammans med sitt lilla barn – känna den frid och den harmoni som rådde emellan dem.

Senare på kvällen då vi checkade in på vårt hotell som vi skulle sova på så sa John och jag till varandra – att det var speciellt att bli förälder till våra egna barn men att bli mormor och morfar känns som de mest ultimata när det kommer till lycka.
Jag ser fram emot att få lära känna vårt lilla barnbarn – att få se henne växa och omfamna livet tillsammans med sina föräldrar.

DSC05997DSC05985DSC05977

DSC06012DSC06021DSC06029DSC05979DSC06028DSC06023

Det kan nog inte bli mycket bättre än så här – nu förstår jag vad det menas med att då man blir mormor och morfar eller farmor och farfar så är det livets grädde <3 <3 <3.

lördag 20 oktober 2012

En sån där perfekt lördag <3 <3 <3

Inget var inplanerat för dagen. Inga byggkillar som stod beredda klockan sju med betong borren i högsta hugg - renoveringen hade tagit helg!!!

borrsnuva

Den envisa förkylningen som hållit ett hårt tag om både John och mig under veckan hade backat och lämnat oss för den här gången.
Så jag tänkte redan igår kväll att det nog skulle bli en sådan där morgon som inbjöd till att sova tills man vaknade.

sova

Frukosten kom och försvann och vi sov vidare och gick inte upp förrän det var lunch. Jag gick och skruttade i pyjamasen och njöt av lugnet av att bara finnas till.
Vädret lockade till en liten tur på tu man hand – bara John och jag.
Hörde på tv att man idag skulle i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö genomföra en “Instagram Walk” – fånga ögonblick med mobilkameran. Vi gjorde en egen sådan walk (vi använde bilen) och våra mobilkameror.
Vi började med att äta en sen lunch på en liten favorit pizzeria i Höganäs som har världens bästa kebabtallrik. Mätta och nöjda körde vi vidare längs med Kullabygden.
Redo att fånga dagen genom en kameralins <3 <3 <3.kebab

Vi stannade och tog några bilder i varje liten hamn – njöt av allt det vackra vi såg. Luften kändes ganska ljum och lukten av hav fyllde vår näsa. Precis utanför Arild så var vi tvungna att gå av bilen för att fotografera en liten grismamma med ett gäng glada griskultingar som glatt skuttade omkring, deras öron flaxade upp och ner. De var alldeles bedårande. Det finns nog inga lyckligare grisar än den här lilla grisfamiljen. Ute i det fria och kunna springa runt och böka som de vill. Jag kunde inte låta att le och vi satt en stund och bara kollade på dem Ler innan vi körde vidare.
IMG_0185IMG_0189
På vägen hem när solen var på väg ner så sa vi båda tillvarandra. Idag har varit en sån där alldeles perfekt lördag. Ätit gott, pratat och sett vackra vyer – en riktig liten guldkants lördag.

IMG_0191IMG_0200IMG_0197IMG_0202

måndag 15 oktober 2012

I väntans tider……

Nu är det inte långt tid kvar och med hjälp av min kamera fångade jag två stycken som snart ska bli tre.
Bilderna talar sitt eget språk så familj och vänner – varsågoda!

DSC05921DSC05912DSC05920DSC05922DSC05925

DSC05948DSC05947DSC05952DSC05957DSC05959DSC05954

      ALLT ÄR KLART SÅ NU GÅR VI ALLA I VÄNTANS TIDER!

onsdag 10 oktober 2012

Tillfälligt avbrott…….

Hörde i helgen av en familjemedlem att det var länge sedan jag lade ut något nytt på bloggen. Helt riktigt - kan väl säga att det har varit tillfälligt avbrott och min fulla uppmärksamhet har riktats åt andra saker.

tillfälligt avbrott

Vi har under hela sommaren haft vetskapen om att våran lägenhet skulle renoveras till hösten. Vi hade en liten gnutta hopp om att det skulle gå snabbare i Johns jobbsökande i Stockholm – det skulle betyda att vi skulle slippa bo i kaoset som följer i renoveringens spår. Nu har det inte blivit så att vi hann flytta innan renoveringen startade.
Leta jobb gör John fortfarande och tids nog kommer vi att kunna förverkliga våra planer på att komma närmare vår familj och starta ett nytt liv uppe i Stockholm. Skall väl tillägga att jag söker inget jobb förrän John har rott det hela i land och hittat en ny arbetsplats. Förskollärare skriker de efter - där uppe så tror inte att det kommer innebära några problem för mig att hitta något nytt.
Vi har diskuterat om jag skulle flytta före John men det vill jag inte “VI GÖR DET HÄR TILLSAMMANS OCH JAG HAR TID ATT VÄNTA – ÄVEN OM JAG ÄR LITE OTÅLIG”

Vi har det bra här hemma på vår gata……
Nja, kanske inte hela sanningen just nu. Renoveringen tar på krafterna, vi har flyttat runt, in och ut, rensat och sorterat, torkat efter jobb killarna, och snart tar de också våran toalett och dusch ifrån oss och lämnar inte tillbaka den förrän i slutet av november.
På gården står det en toa/duschvagn som vi ska dela med alla de andra hyresgästerna.
JAG TROR JAG SVIMMAR!!!
Som tur väl är att vi kan duscha på våra arbetsplatser. Men nummer ett och nummer två får vi göra i en mull toa som de kommer att tömma en gång i veckan.
Det blir till att slå knut på sig själv!!!
mulltoa2mulltoa1

Men värst är nog ändå att efter renoveringen så får jag inte tillbaka mitt badkar. Det är det bästa jag vet att efter en lång dag på jobbet krypa ner i ett skumbad och tända en massa stearinljus och lyssna på något bra i öronen.
Så hädanefter kommer jag att ta med mig en handduk och lite skumbad och låna badkar hos våra vänner och familjemedlemmar. Min syrra, Christina med familj och vår dotter, Johanna med man och snart en baby ligger risigt till.
JAG KOMMER ATT YRKA PÅ BAD VARJE GÅNG VI HÄLSAR PÅ Ler.
BADKAR

Skämt och sidor vi kommer nog att överleva detta också. Vi har ju tak över huvudet iallafall.
       DET KUNDE VARA MYCKET VÄRRE!!!               

ren5ren6ren4ren3ren2ren1

Jag återkommer nog i detta ytterst aktuella ämne!