lördag 29 oktober 2011

Vi firar Silver – 25 år!

skanna0028Imorgon - 30 okt 1986 - är det 25 år sedan John och jag gifte oss uppe i Väster Haninge tempel – Stockholm.
Jag har funderat fram och tillbaka hur vi ska uppmärksamma  denna dag – resa, eller köpa något alldeles speciellt till varandra.
Men så insåg jag att John just nu är i början av den som mest stressade perioden på jobbet och ta en liten semester nu är helt uteslutet. Istället gör vi det som vi mest tycker om -  Ta in på något fint hotell, äta gott och riktigt ta hand om varandra. Så vi tar en liten paus från alla måsten och firar vår kärlek till varandra i helgen.

Att tiden har gått ser man på bilderna från vårt bröllop, på våra barn som är vuxna men även John och jag har tillsammans med tiden utvecklats till  de vi är idag.
Saker och prylar har vi inte många kvar sedan den där dagen för 25 år sedan. Jo, förresten vi har en liten gryta kvar som vi fick i bröllopspresent av en av våra gäster. Jag minns det så väl. Han kom fram och gratulerade,  ursäktade att han hade en sådan enkel present till oss. Saken hör till den att vi precis hade öppnat ett stort tjusigt kastrull set med en massa olika grytor med fint mönster som dekor. De där fina kastrullerna har vi bytt ut sedan länge tillbaka men den där lilla enkla grytan har vi fortfarande kvar och den är den bästa som vi har – still going strong kanske lite bucklig och inte lika skinande som för 25 år sedan.
Så det är John och jag och den lilla grytan som i dag firar silver. Jag hoppas på många år till med John vid min sida – för han gör mig till en lycklig  kvinna. 

John o Jeanette0001John o Jeanette0002John o Jeanettes bröllop0001
John o Jeanettes bröllop0002john och jeanette0001skanna0003
 skanna0009skanna0014skanna0024
                DSC02617

          Det viktigaste är alla dagar som kommer efter detta!

söndag 23 oktober 2011

Liten har blivit stor!

Idag fyller Anton 20 år och vi tänder födelsedags ljuset och hoppas han hör vårt hurrande ända bort till Carrollton, Texas. Hurra, hurra  för Anton idag!
031P03-11-06_13.02037DSCF1594DSCF2317Anton ler

torsdag 20 oktober 2011

Något alldeles speciellt med träd!

DSC00642DSC03603DSC03588DSC04128höstträdDSC04129

Jag har en förkärlek till träd och speciellt träd som får åldras med värdighet.
Jag vet inte varför men jag har alltid funnit dem speciella och vackra. Och på något sätt så känns det som de har en berättelse att berätta. På vintern står de där och ser ut som de slumrar och väntar på bättre tider. På våren när de spricker ut så ligger det förväntningar omkring dem, hopp om ljus. På sommaren inger träden mognad och respekt, grenar tyngda av grönt och åter grönt. Som ibland lockar med sin skugga. Och nu när hösten på allvar har tagit ett stadigt grepp om oss så förvandlar sig träden till en färgpalett i guldiga färger med inslag av rött.

Som liten gjorde jag båtar av bark och släppte dem i bäcken, jag hade ett socke dricke träd precis som Pippi där jag gömde hemligheter. Som ung rispade jag in i trädstammar – I LOVE YOU - hjärtan med namn i– sådana som fick mitt hjärta att slå extraslag. Som vuxen tittar jag och tar in, minns och fortfarande uppskattar känslan av att sprätta med fötterna i högar av löv, sådär som det prasslar.
Så nog är det något alldeles speciellt med träd!

tisdag 4 oktober 2011

Visst finns små änglar!

DSC04592På vägen hem ifrån mitt jobb idag så kunde jag inte undgå att höra en konversation mellan en dotter och hennes mamma som satt bakom mig på bussen. De samtalade om olika yrken, sånt som man kan jobba med.
Flickan sa: “När jag blir stor så vill jag bli en ängel, visst kan jag bli det”?
Hennes mamma måste ha haft en väldigt dålig fantasi för hon sa. Nej, änglar finns inte.
I min tankevärld så var det som att hälla en spann kallt vatten över barnet eller släcka stjärnorna i barnets ögon.
Jag hade nästan lust att lägga mig i konversationen och säga visst kan du bli en ängel, man kan bli allt man vill, så fortsätt att drömma.
Tids nog med hjälp av mognad och förstånd så kommer barnet också till insikt att ängel kanske inte direkt  kan betala hyran eller maten på bordet och då kanske det lilla barnet som då har blivit ett vuxet barn väljer en annan karriär.

Det är härligt med alla ungars syn på saker som man kan jobba med. Jag DSC04590har i mitt yrke som förskollärare fått många goa skratt inom mig då jag har lyssnat till olika barns drömmar om yrken som de vill jobba med när de blir stora.
Jag kommer ihåg olika dröm yrken som mina egna barn hade då de var små.
En skulle gå runt med en korvlåda på magen och sälja korv under fotbollsmatcher. En annan skulle bli “bestämmare”. Och den tredje skulle bli cirkusprinsessa och svinga sig i trapetsen. Kanske inte så svårt att gissa vem det var eftersom vi har bara en flicka! Men dröm yrkena skiftade med åren i takt med mognad.
Jag personligen försökte alltid uppmana dem till att fortsätta att drömma och jag tror att de har fortfarande en vision om vad de vill syssla med i framtiden och jag vet att de är på god väg att nå den drömmen.

Själv skulle jag bli arkeolog och gräva efter skelettrester ibland ville jag bli detektiv eller barnmorska. Inget av de yrkena utbildade jag mig till men jag hade det väldigt roligt under tiden som jag fantiserade om hur det skulle bli när jag blev stor. Jag kommer ihåg hur min pappa drog ut mig till olika kalkstensbrott där jag med en liten spade och en liten kratta fick gräva efter fossiler som jag och min pappa samlade på. Jag gick till biblioteket med mamma och lånade böcker om arkeologi, som vi när vi kom hem tittade i tillsammans.
Hemma hos min mammas syster som bodde på en gammal gård i Silvåkra så lekte jag detektiv. Jag gick runt i de olika stallbyggnaderna och letade efter spår till på hittade mysterier.
Mina föräldrar släckte aldrig stjärnorna i mina ögon utan uppmuntrade mig att fortsätta att drömma.

Om jag ska knyta ihop säcken så vet jag att änglar finns – jag har träffat flera stycken, goda vänner som har det som en sidokarriär.
Så med facit i handen så vet jag att man kan bli det man drömmer om.