Antons hemkomst och lite till……

Dagen som vi så länge längtat efter var äntligen här. Delar av familjen möte upp och tillsammans åkte vi till Kastrup i Köpenhamn för att möta vår favoritmissionär. Minuterna innan dörrarna öppnades och vi kunde få en första blick utav honom kändes nästan som de stod stilla och jag kom på mig själv att jag höll andan flera gånger – mitt hjärta dunkade hårt. Vilken lycka det var att få lov att omfamna honom igen. Det är svårt att beskriva  känslan – att sätta ord på allt som bubblade inom mig. Vi skrattade och grät om vart annat och jag hade lust att hoppa upp och ner av glädje.
Vår Anton är hemma igen!
Våra andra barn, Carl och Johanna med man och dotter kom hem dagen efter för att fortsätta att fira vår lycka. Tiden som följde efter har gått snabbt förbi. Anton har fått jobba lite på att komma tillbaka från att ha varit heltidsmissionär i ett land som skiljer sig en del från hans eget. Vi har samtalat mycket och tittat på en massa bilder från hans tid i Texas. Som extra grädde på moset så stannade Johanna och Freja kvar här nere hos oss i Skåne för att under två veckor få extra tid med oss och hennes bror. Vi hade ju en del att ta igen och uppdatera. För mig som mamma har det varit helt underbart – att ha en son, dotter och ett litet barnbarn hemma på en och samma gång. Jag har verkligen kunnat rå om dem och glädjen är stor i vår familj.