Vilken lycka det är när mitt lilla barnbarn ringer på mobilen och säger “Kom mormor” och bara 15 minuter senare så kan jag sitta på golvet och leka med henne i hennes rum eller att hon kan komma hem till mig hur enkelt som helst. Det är nog det som har varit den största lyckan och vinningen med att ha lämnat Skåne – närheten till vår familj.
Freja och jag träffas ofta och jag njuter av känslan att jag betyder något för henne. När hon lägger sina händer runt min hals och kramas så känner jag mig som den rikaste personen på jorden. Eller när hon tittar på mig och säger med huvudet på sned “min mormor”
Och dubbel lycka är det ju nu när vi och får följa barnbarn nummer 2 på nära håll som i början av september ska göra sin entré i vår växande familj.
Mina Sessor 2+1=3
Vet vilken lyckokänsla det är - att få spontan kram a litet barnbarn - men det sitter gott med bamsekramar från dom som vuxna oxå.
SvaraRadera