Drömmen om ett alldeles eget litet torp…..

Jag vet inte om det är åldern som gör det, min prenumeration på tidningen “Lantliv” eller att ekologiskt är mer inne idag som bidrar till att jag  dagdrömmer om längta-tillbaka-till-naturen i närheten av vatten.
Jag pratar inte om att ut och tälta, klara mig endast på bär, svampar, växter och regnvatten.  Inte heller om att bli helt självförsörjande. Jag gillar allt för mycket att kunna gå till Maxi och köpa mina grönsaker, frukt och kött. Och någon vidare bagare som kan baka sitt eget bröd är jag inte heller.

Nej, jag drömmer om att köpa ett litet torp som vi kan åka till dagar då solen skiner trots att jag avskyr mygg men även dagar då det regnar, snöar eller dagar då vi vill komma ifrån stadens buller och få ett litet andhål.
När jag var liten flicka så brukade jag följa med mina föräldrar till en av mammas kusiners torp. Jag har minnen om den randiga hängmattan som fladdrade i vinden, körsbärsträdet som stod mitt på gården, den sprakande brasan, gummistövlar, trätofflor, prickiga sommargardiner, pannkakstårta i bersån, svampplockning i skogen och hela årets årstider.

Tänk att få inreda med bara gamla loppisfynd, snickarglädje som vi kan få göra i ordning på vårt vis.
Tänk att få lov att fira födelsedagar, påsk, midsommar, kräftskiva och jul tillsammans med våra nära och kära i vårt eget torp med namnet Hedbergs på den röda brevlådan som står uppe vid vägkröken.

Jag har alltid sagt till våra barn att hålla fast vid sina drömmar och en dag kommer de att gå i uppfyllelse. Så om jag håller fast vid min dröm riktigt hårt så kanske en dag är jag en stolt ägare till ett litet torp.

Kan man inte bläddra förbi vissa månader i almanackan?

Jag vet inte hur det har varit i resten av landet men HÄR där jag bor, hemma på min gata så har den senaste tiden varit mulen och grå.
Det blev ännu gråare nu när snön nästan smält bort. Kvar längs med stadens gator så ligger högar med smutsig snö som blivit till is – ingen vacker syn!
Det är mörkt när man går till jobbet  och mörkt när man kommer hem. Man kan inte nog längta tills det är ljusare tider. Trots födelsedagar i januari, februari och mars som vanligtvis livar upp så tycker jag att efter december månad kan man direkt bläddra fram i almanackan till april månad, konstigt men det har jag alltid tyckt!
Min smak är enkel. Jag nöjer mig alltid med det bästa så därför  fullständigt frossar jag i ljus i alla de brännbara former och tulpaner i ljusa färger. Jag intalar mig själv att det får mig att bli piggare i väntan på det riktiga ljuset – solen och allt liv i naturen.

Jag drömmer i kapp med bilderna på picasa som fångat känslor om förra årets vår och sommar. Som invaggar mig i en slags ro i att bakom varje grå moln så lyser solen.

Så när jag gå och lägger mig i kväll är jag en dag närmare ljusare tider - än vad jag var i går!
                                                                 Det gillas!

Nyår på landet 2010

Gott nytt firade vi på landet.

 

Efter att ha städat upp julfirandet med våra barn ifrån Stockholm och vinkat av dem, så packade vi bilen och drog iväg till landet utanför Örebro. Mycket för att ladda om batterierna, umgås med släkten på min mans sida och för att Anton skulle få lite tid med landet innan han drar iväg till Texas i februari.
Landet var vackert inbäddat i ett tjockt, vitt, fluffigt snötäcke.

 

Lugnet som bara finns där var som balsam till en ganska trött mamma som dragits med influensa och en envis förkylning som har dröjt sig kvar alltför länge samtidigt med  julens alla bestyr. Det blev ett härligt avslut på ett ännu härligare år.
Vi njöt av att få kunna vara ute i den vackra naturen, promenader, många härliga samtal och skratt med världens bästa svärföräldrar som jag älskar så mycket. God mat med familjen och enligt mig en hög mysfaktor – öppen brasa som sprakade samtidigt som man kunde kura upp sig i soffan och läsa en bra bok, spela plump och vänd 8 och framför allt – Bara få lov att vara.

                               Så från oss alla ett riktigt - Gott nytt år!