Johanna, Johnnie och Carl bjöd ut Anton och hans kamrat på middag på Jensens Boefhouse så här några dagar innan det är dags för att sätta sig på ett plan som tar honom till USA. Även om jag inte kunde vara där med dem så var mina tankar där. Och efter en rapport ifrån Antons syskon om att han var en glad och välmående missionär som är väldigt taggad att komma iväg till Texas, DALLAS så kan jag gå och lägga mig.
Godnatt gott folk!
En av våra tre kronjuveler, en stor inspiration i våra liv och dotter hade en liten lucka i skolschemat som hon tillbringade här nere hos oss i södern. Jag var överlycklig och njöt av varje minut – HÄRLIGT.
Under veckans dagar bjöd Helsingborg med omnejd på vackert vårväder, mycket sol och lite behagligare temperaturer, vilket vi båda uppskattar mycket.
Vi fikade, tittade på film, promenerade, umgicks, våfflade på våffeldagen med goda vänner till Johanna och familjen – Robin fyllde år, spelade spel, skrattade, shoppade i Köpenhamn, gick på restaurang, pratade, pratade och pratade…..
Vi hittade våra klänningar till “the wedding 2011 – Jens & Klara”.
Jag är lycklig att ha en sådan god relation med min dotter. Att få känna hennes lycka och passion för livet är guld värt för mig. Det var en som frågade mig “pratar du och din dotter om allt?” Ja, det gör vi. Då tittade hon på mig och sa “du är lyckligt lottad”. JAG KAN BARA HÅLLA MED.
ÄLSKAR MIN JOHANNA!
Vi var på väg hem, glada ifrån vår lilla hotellhelg. Fem mil utanför Helsingborg så bara dog bilen. Som tur var hade John tecknat avtal med ett assistansföretag som bärgade bilen ifall något skulle hända.
Snacka om ett snöppligt slut på helgen!
Att åka bärgningsbil har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Hoppas inte att jag behöver göra det fler gånger – inget roligt.
Han körde oss och Bettan hem till Helsingborg och tur var det iallafall.
Veckan som följde kantades av oro över om Bettan överhuvudtaget gick att återuppliva. John promenerade till och från jobbet, kanske inte helt fel i motionstänket.
Men man vänjer sig vid att ha bil, även om vi bor centralt, nära till jobb och allt, men vetskapen om att bilen inte funkar gör att man blir helt GALEN.
John till och med tittade på en ny bil men bestämde sig för att försöka sig på att laga Bettan, innan vi gjorde några drastiska åtgärder.
Jag har nog den mest händiga man. Han kan allt och det han inte kan - det lär han sig.
Och mycket riktigt så verkar det som om Bettan kommer att rulla igen en tid längre längs Sveriges vägar. Upplivningsförsöket lyckades – vattenpumpen och en rem som gick av behövdes bytas och samtidigt byttes oljefiltret ut och ny fräsch olja fylldes på.
Och jag är lättad – skulle vi få för oss att köra en runda så kan vi det igen.
Jag trodde att jag hade vaknat upp till en helt vanlig lördagsmorgon ända tills min man John sa:
“Jeanette,
Vad jag älskar dessa spontana infall som vi unnar oss lite då och då – en verklig guldkant på tillvaron, romantiskt och helt enkelt underbart. Att få smita iväg på tu man hand, strunta i alla måsten, äta gott och få rå om varandra tror jag lite fler borde göra lite oftare.
Jag älskar hotell lakan, stora kuddar, badrockar i vit frotté, frukostbuffén med fönsterplats, morgontidningen som man kan sitta och bläddra i godan ro, badrum med stora speglar och John.
Jag vaknade upp i morse till en sån där HÄRLIGT SOLIG lördagsmorgon med blå himmel. Låg och funderade ett tag om jag skulle ta promenaden utomhus istället för på mitt ” indoorwalking band”.
John hade lite att förbereda inför helgens aktiviteter så jag gick iväg själv med musik i mina öron och mössan nerdragen för att dölja morgonfrissan.
Utomhus – blev det och skönt var det.
Löften om våren kändes i luften, solen till och med värmde om man stod i skydd för vinden. Havet glittrade med guppande isflak inne vid strandkanten. Morgonpigga Helsingborgare satt och solade sig, förvisso påpälsade men jag kunde inte annat än le när jag passerade dem. Vilken härlig plats jag bor på! Med strand och hamn in på knutarna.
Från min favoritplats i Norra Hamn såg det ut som en jätte “slusch” längs hela stranden – en sån krossad isdrink i knalliga färger som man kan köpa på marknad.
Jag kunde riktigt känna livet i mig själv<3.
När jag gick hem så svängde jag förbi bageriet och köpte några nygräddade frallor. Jag hann med att förbättra brännan med 21 minuters sol också innan jag var framme - hemma på vår gata.
Det är inte svårt att vänja sig vid sådana här härliga mornar. Nu väntar ett rykande varmt skumbad och jag har haft den mest ultimata starten för en alldeles perfekt lördag.
Trevlig helg!
I morse vinkade vi adjö till vår yngsta son Anton som åkte ut på mission för två år framåt – med start från och med idag den 1 Mars 2011.
Han skall först till Stockholm ett tag innan hans visum är helt klar för att resa till Texas, Dallas.
Det var med blandade känslor som jag såg honom gå på flygplanet – missförstå mig inte, jag är stolt över det beslut som han själv har fattat men eftersom han är vår yngsta som lämnar boet så känns det lite extra i mammahjärtat.
Det kommer bli helt nytt kapitel i våra liv med att inte ha några barn hemma längre. Det är det här med att säga hejdå som jag mest av allt avskyr – jag har alltid tyckt att det är något vemodigt med avsked.
Det kommer ta ett tag innan jag kommer på hur min tid ska riktas emot något annat nu. Fatta att jag ska vända sida i boken.
Det kanske är dags med att börja den där silversmideskursen som jag alltid drömt om! Jag kan också bli mer seriös i mina hobby med att fotografera.
En liten hint är att jag är redo att bli mormor också – det får komma när det vill….
Det är nästan lite overkligt att det är bara vi – John och jag igen. Ta bara det här med att man ska bara laga mat till två personer!!!
Anton konstaterade igår kväll då vi satt och åt middag – “ Mamma, hur ska det gå när du har svårt att laga till tre, du tänker fortfarande att vi är fem och nu ska du tänka två!”
Stackars John! Det kommer bli många rester……..
Hur som helst så vet jag med mig själv att är mina barn trygga och lyckliga i sina liv så är jag en lycklig mamma också.
Och två år går ju ganska fort.
