tisdag 4 oktober 2011

Visst finns små änglar!

DSC04592På vägen hem ifrån mitt jobb idag så kunde jag inte undgå att höra en konversation mellan en dotter och hennes mamma som satt bakom mig på bussen. De samtalade om olika yrken, sånt som man kan jobba med.
Flickan sa: “När jag blir stor så vill jag bli en ängel, visst kan jag bli det”?
Hennes mamma måste ha haft en väldigt dålig fantasi för hon sa. Nej, änglar finns inte.
I min tankevärld så var det som att hälla en spann kallt vatten över barnet eller släcka stjärnorna i barnets ögon.
Jag hade nästan lust att lägga mig i konversationen och säga visst kan du bli en ängel, man kan bli allt man vill, så fortsätt att drömma.
Tids nog med hjälp av mognad och förstånd så kommer barnet också till insikt att ängel kanske inte direkt  kan betala hyran eller maten på bordet och då kanske det lilla barnet som då har blivit ett vuxet barn väljer en annan karriär.

Det är härligt med alla ungars syn på saker som man kan jobba med. Jag DSC04590har i mitt yrke som förskollärare fått många goa skratt inom mig då jag har lyssnat till olika barns drömmar om yrken som de vill jobba med när de blir stora.
Jag kommer ihåg olika dröm yrken som mina egna barn hade då de var små.
En skulle gå runt med en korvlåda på magen och sälja korv under fotbollsmatcher. En annan skulle bli “bestämmare”. Och den tredje skulle bli cirkusprinsessa och svinga sig i trapetsen. Kanske inte så svårt att gissa vem det var eftersom vi har bara en flicka! Men dröm yrkena skiftade med åren i takt med mognad.
Jag personligen försökte alltid uppmana dem till att fortsätta att drömma och jag tror att de har fortfarande en vision om vad de vill syssla med i framtiden och jag vet att de är på god väg att nå den drömmen.

Själv skulle jag bli arkeolog och gräva efter skelettrester ibland ville jag bli detektiv eller barnmorska. Inget av de yrkena utbildade jag mig till men jag hade det väldigt roligt under tiden som jag fantiserade om hur det skulle bli när jag blev stor. Jag kommer ihåg hur min pappa drog ut mig till olika kalkstensbrott där jag med en liten spade och en liten kratta fick gräva efter fossiler som jag och min pappa samlade på. Jag gick till biblioteket med mamma och lånade böcker om arkeologi, som vi när vi kom hem tittade i tillsammans.
Hemma hos min mammas syster som bodde på en gammal gård i Silvåkra så lekte jag detektiv. Jag gick runt i de olika stallbyggnaderna och letade efter spår till på hittade mysterier.
Mina föräldrar släckte aldrig stjärnorna i mina ögon utan uppmuntrade mig att fortsätta att drömma.

Om jag ska knyta ihop säcken så vet jag att änglar finns – jag har träffat flera stycken, goda vänner som har det som en sidokarriär.
Så med facit i handen så vet jag att man kan bli det man drömmer om.