Som vi har längtat och följt vår dotters graviditet med spänning – varje månad har hon skickat en bild som vi har kunnat se på eftersom avståndet Helsingborg/Stockholm inte har gjort det möjligt att ses varje vecka.
Vi har sett hur det har växt och så kom då dagen då lilla sessan äntligen ville komma ut – torsdagen den 25 oktober 2012 klockan 13.07 på Huddinge sjukhus.
Då Johanna och Johnnie ringde och berättade att nu hade vi blivit mormor och morfar så var lyckan total. Jag var så tacksam för att det hade gått bra vid deras förlossning och att det var en välskapt liten flicka som de hade i sin famn.
Jag ville genast åka upp till Stockholm men vi fick vänta tills det blev helg och vi var lediga ifrån våra arbeten.
Lördagen kom och vi startade tidigt så att vi skulle kunna maximalt utnyttja helgens alla timmar. Aldrig har väl resan upp till Stockholm tagit så lång tid – kändes som vi segade oss fram (det var ju inte så men av ivern som vi kände att få komma fram och hålla vårt lilla barnbarn tycktes påverka resans längd).
Om jag ska försöka beskriva mina känslor som sköljde över mig då jag för första gången fick se lilla sessan. Jag kan absolut säga att det var KÄRLEK vid första ögonkastet. Det bubblade liksom sockerdricka i mitt hjärta och jag kunde inte se mig mätt på henne. Det var lycka att se vår dotter och vår svärson tillsammans med sitt lilla barn – känna den frid och den harmoni som rådde emellan dem.
Senare på kvällen då vi checkade in på vårt hotell som vi skulle sova på så sa John och jag till varandra – att det var speciellt att bli förälder till våra egna barn men att bli mormor och morfar känns som de mest ultimata när det kommer till lycka.
Jag ser fram emot att få lära känna vårt lilla barnbarn – att få se henne växa och omfamna livet tillsammans med sina föräldrar.
Det kan nog inte bli mycket bättre än så här – nu förstår jag vad det menas med att då man blir mormor och morfar eller farmor och farfar så är det livets grädde <3 <3 <3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar