Tidigt i morse när jag stod och väntade på bussen som skulle ta mig till mitt arbete. Såg jag i ena hörnet av busskuren hur en spindel frenetiskt kämpade för att hålla sitt nät på plats. Den spann hela tiden nya trådar som den verkade förankra sitt nät med - på ett sätt som gjorde så att det stod mer pall för vinden som blåste.
Nätet såg ut som ett virrvarr av trådar, huller om buller.
Men det var just den spindelns mästerverk – en Mona Lisa!
Jag kunde inte låta bli att tänka på hur mitt liv tycks vävas samman. Trots att det ibland hänger lite lösa trådar här och där, dålig mönsterpassning och det kan till och med vara så att jag börjar med en helt annan färg – så är det ändå så att jag hela tiden går framåt med familj, vänner, erfarenheter och personlig upptäckter som hjälper mig att få till mitt livs väv.
Det här med trådar huller om buller, ett penseldrag på tvären eller ett diagonalt är väl kanske det som gör oss alla så väldigt unika - alla med väldigt personliga mönster, val av färger som blir till alldeles våra egna Mona Lisor……
Vad du är djup.. Fick du allt det bara av en spindel I sitt nät? Imponerande :)
SvaraRaderaKul att du skrev igen tänkte just fråga var du blivit av för jag tycker om att läsa dina epistlar. Det där med trådar, nät och väv är verkligen intressant.
SvaraRaderaJag älskar dina små berättelser! Du är en fantastisk människa Jeanette o jag är så glad att få vara din vän!
SvaraRadera/Karin