Det växer så att det knakar

Inte trodde jag väl att vi skulle odla något ätbart på vår balkong i stan. När vi äter frukt och grönt så är det när vi har handlat det på Maxi eller på torget – sådan är jag!
Min man John kom i början av juni hem med en liten tomatplanta som inte såg mycket ut för världen, som hade brutits på mitten när han transporterade den hem i bilen.
Hör och häpna  HAN LIVRÄDDADE DEN GENOM ATT LÄGGA ETT GIPS RUNT STJÄLKEN. Sedan hoppades vi att den skulle repa sig ifrån sitt “stjälkbrott”. Vi har vattnat och sett till att den har fått lagom med sol, värme och skugga. Och nu så här i mitten av augusti så väntar vi på att tomaterna ska mogna.
Man kan gott säga att vi är i väntans tider med tomater och ser fram emot att skiva dem och lägga dem på en macka med lite salt och peppar.
Så nästa år kan vi nog prova på att odla något mer än tomater – för det växer ju så det knakar trots stadens puls.

Visa fullständigt album