onsdag 11 augusti 2010

Stora kvinnor i mitt liv

    DSC01076

DSC00960

  gunnel

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte mer än rätt när jag nu är i stapeln att börja blogga att celebrera de stora kvinnor som har bidragit till den jag är idag. Först och främst min älskade mamma – Monica Rasmusson som gav mig livet och jag älskar henne så för det. Hon lärde mig att med envishet så kommer man långt. Hon älskade sanningen och levde efter den fullt ut. Jag kan fortfarande höra hennes ord när jag var på väg ut genom dörren “Glöm aldrig vem du är, Jeanette”.  Hon fanns alltid där för mig med ett lyssnande öra och undervisade mig alltid genom sitt eget förfinande exempel. Hon lekte och busade med mig och min syster ofta då vi var små, älskade att läsa sagor för oss sittandes mitt på golvet i vårt rum. Hon var levnadsglad och skrattade mycket, hon var alltid intresserad i vad som pågick i min värld. Jag delade mina innersta tankar och känslor alltid med henne. Hon lärde mig sann kvinnlighet. Jag kände alltid hennes kärlek till mig. Nu då hon inte längre finns här i min närhet så kommer jag på mig ofta att jag önskade att det fanns en direktlinje till henne som jag kunde ringa på. Det finns så mycket som jag fortfarande vill berätta och fråga henne om.

Jag älskade min svärmor - Gunnel Hedberg från allra första början. Hon är en skapande kvinna som använder sina talanger till att glädja andra. Hon är full av goda råd och lyssnar verkligen med hjärtat. Det bästa jag vet är att sitta i skymningen tillsammans med henne och titta ut över gärdet på landet och prata om livet och våra erfarenheter. Hon är ett stort exempel på en kvinna som har omfamnat livet i sin famn.

Och till sist men inte minst min dotter – Johanna Stenberg. Som har givit mig upplevelser som gör att jag idag kan säga att jag som mamma har utvecklats. Redan tidigt visade hon prov på envisheten som nog är ett drag som har funnits hos kvinnorna i vår släkt sedan länge tillbaka. Hon älskar livet och lever det helt och hållet. Vilken kvinna hon är idag och det är med glädje jag står här sidan om henne och ser henne slå ut i blom.

Så likt en lerklump som ligger färdigcentrerad på drejskivan i väntan på händer som ska forma den till en vacker kruka. Så kan jag säga att händer har under hela mitt liv hjälpt till att forma mig till den som jag är. Och fortfarande är jag inte färdigdrejad sedan har vi glasering och bränningen som jag förmodar att mina blivande barnbarn kommer att hjälpa mig med i framtiden. Så lyckligt lottad är jag som får omge mig med stora kvinnor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar