Jag har alltid önskat mig en egen systemkamera – och när jag i januari öppnade ett födelsedagspaket ifrån min man så insåg jag att min dröm hade slagit in. Jag är nu en stolt ägare till en Sony A 230. Min man som älskar instruktions böcker av alla de slag tjatar på mig att jag ska läsa så att jag ska lära mig alla finesser, vilket jag inte är så duktig på – så många konstiga ord. Men jag lär mig sakta men säkert mer för varje gång som jag använder kameran. Jag vågar allt mer – min väg emot en glad amatör är nog att knäppa så många kort som möjligt och hoppas på att något blir bra. Men operation kamera handbok – ska jag ta itu med, men inte i dag men kanske nästa vecka eller nästa månad….
Att se det vackra i allt har jag nog fått med mig ifrån modersmjölken. Jag har förkärlek till alla dess former som man kan finna ute i naturen t ex en sten, ett ensamt träd mitt ute på ett fält eller ett hav. Jag finner också att detaljer inne i stan kan vara vackra som en gammal port, ett lås eller en cykel. Men mest av allt så fascineras jag av ansikten - unga som gamla. Som tur är har jag barn som fötts som äkta “linslusar”, som gladeligen har poserat och gjort diverse miner emot mig och kameran.
Det var nog allt för idag - en glad amatör ständigt på jakt efter något vackert att fotografera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar